Folk som går före

Tiden det tar för en behandlingsmetod att lämna labbet och bli godkänd inom vården är i många fall väldigt lång. 15-20 år är normalt. Många projekt realiseras aldrig eftersom en läkemedelsmyndighet ger tummen ner redan i ett tidigt stadium. Risken för svåra biverkningar måste vara noll.

Men många människor har inte den tiden. Ett tecken på att de biotekniska möjligheterna nu håller på att segla ifrån de regulatoriska är BioViva. De erbjuder bland annat genterapi mot åldrande i sydamerikanska länder. Den ansvariga läkaren har testat terapin på sig själv.

Genterapin har länge ansetts mycket lovande, men har drabbats av många bakslag. Att ändå köra kommer säkert att öppna för mer etablerade behandlingar i framtiden. Personligen kan jag därför inte uppröras över att människor med pengar som vill greppa de halmstrån som finns, gör det.

BioViva försöker göra enzymet telomeras mer aktivt genom att med hjälp av virus föra in gener som påverkar telomerasproduktionen i cellerna. Telomeras gör att ändarna på DNA-strängen, Telemererna, håller sin längd även efter många celldelningar. Telomerernas längd och åldrande går hand i hand.

De använder också en ny experimentell substans som via hormonsystemet ska hämma myostatin som är ansvarigt för den muskelförtvining som uppstår med åldern och som också kan motverka insulinresistens. Substansen är inte godkänd av amerikanska myndigheter och trixar bland annat med samma system som det lovande hormonet GDF-11.

En av forskarna bakom BioViva är Bill Andrews, som jobbar stenhårt på att hitta något ämne som aktiverar telomeras bättre än de nuvarande. I väntan på det anser han alltså att det är värt att prova genterapi. Läs mer om projektet här.

Kommentera