Ett kort preludium till maskinoperan?

Det här med att vilja leva så länge som möjligt är ofta kopplat till en viss oro för att dö.

Helt naturligt. Våra gener har mejslat ut snudd på gudomliga funktioner för att upprätthålla en gynnsam miljö för livets kemiska reaktioner. Här ingår till exempel kraftig dödsskräck, ett utmärkt verktyg för att hålla sig vid liv.

Men det gäller att handskas med dödsrädslan. Osäkerheten är det första vi måste lära oss att leva med. Vi kan aldrig riktigt veta vad som kommer att hända.

Samtidigt bör vi förstås vidta mått och steg för att kunna parera även helt oförutsägbara händelser.

Om vi då tittar framåt är det knappast kemiska anpassningar och biologisk omprogrammering av cellerna som leder till kraftfull förmåga att parera dödsbringande händelser. En sammansmältning mellan biologi och teknologi torde göra oss betydligt starkare och redo att övervinna okända framtida svårigheter.

Det är lätt att underskatta kraften i detta. Martin Rees skriver intressant om att livets fortsättning antagligen är på väg att ta en maskinskepnad inför steget ut till årmiljarder av äventyr i universum. Då blir vårt biologiska förspel underordnat, men jag tror inte DNA stillatigande kommer att låta några kiselkretsar ta över helt. Jag tror på en sammansmältning.

DNA (alltså vi människor) kommer förhoppningsvis att till exempel använda nanopartiklar för att stärka upp immunsystemet och Artificiell Intelligens för att vidga det våra neuroner är kapabla till mångfalt.

De små effekterna på cellerna vi kan få av att ta preventiva tillskott blir skrattretande i sammanhanget. Men det är vad vi kan göra just nu och konsistent med tillvarons mål: Att hålla livsgnistan glödande.


För att väcka lite associationer kring vart vi är på väg, kolla in filmen Ex Machina med svenska Alicia Vikander. Knappast facit för framtiden, men en riktigt bra gestaltning av vårt förhållande till AI. Jag associerade faktiskt till Ingmar Bergman, Fårö och hans film Persona. Kammarspelet, identiteterna, maskerna, isoleringen. Inte samma konstnärliga höjd, men ett bra försök.

Kommentera