Gång på gång på gång möter jag det. Och jag antar att de flesta svenskar har liknande erfarenheter. Svensk vårdapparat ser inte människan, läkarna glömmer att de har patienter utan sitter fast i systemtänkande där det gäller att få smart genomströmning. Sjukhusen är som Svinhus.
Det senaste i en lång rad upprörande fall berättar SvD om och det gäller en 1,5-årig flicka som ligger och dör, kräkandes blod, inlagd på Sveriges främsta barnsjukhus. Föräldrarna sitter bredvid och vädjar till läkarna att GÖRA NÅGOT. Inget händer. Processerna kring en så enkel sak som lunginflammation fungerade inte. Hade någon TITTAT på barnet och tagit in denna lilla människas hälsostatus hade hon säkerligen levt i dag. Istället väntar man in provsvar som aldrig kommer.
De senaste veckorna har jag träffat två av varandra oberoende äldre personer som berättar hissnande historier om hur de bemöts med ignorans, skygglappar och överlägsenhet när de söker vård efter att ha betalat skatt hela livet med löftet om att det ska garantera dem hjälp.
Något är gravt snett. Min känsla är att svenskt systemtänkande parat med politisk klåfingrighet och okritisk auktoritetstro har lett till ett system som tar livet av barn istället för att rädda dem.
Att vården fungerar jättebra i många fall är inte någon ursäkt för att inte göra någonting när katastroferna inträffar - gång på gång på gång.
Jag kommer så fort som möjligt publicera en inträngande guide till exakt hur man söker vård i andra EU-länder, där människor som söker ses som patienter och inte som objekt. Har du tips om innehållet i denna guide - maila elixir@elixir.nu.
