[Previous entry: "Ännu ett tabu har fallit"] [Next entry: "Du kommer inte undan"]

06/14/2007: "Att väga risker"

Acomplia har överraskande inte godkänts i USA. Anledningen är att medlet har depression som biverkning och amerikanska läkemedelsverket FDA anser att självmordsrisken är för hög. Svenska läkemedelsverket gjorde en annan bedömning förra året och godkände liksom övriga Europa medlet.

- Man måste väga risker mot vinster för den aktuella gruppen. Vi har kommit fram till att vinsterna överväger, säger Björn Beerman på läkemedelsverket till DN.

Just detta att väga risker är förvisso en vetenskap, som läkare till exempel är utbildade att hantera. Men de enskilda kan faktiskt också väga risker. I själva verket är den mänskliga organismen gjord för att väga risker mot vinster (ska vi våga förfölja mammutarna ett tag till för att få mat eller ska vi vända innan mörkret kommer?). I dag är den enskilde diskvalificerad av medier och myndigheter. Inga risker ska få finnas och den enskilde ska inte behöva tänka själv. Till och med i det individuella USA har detta kollektivistiska tänkande perverterats så till den grad att alla är ständigt livrädda för allt, utom advokaterna som tjänar pengar på stämningar.

Acomplia stoppas i USA för att åtta procent visade tecken på depression medan bara fem procent i kontrollgruppen. På Elixirs informationssida använder jag siffran 15 procent. Jag skulle vilja se depressionsanalyser för dem som tittar på Big Brother jämfört med kontrollgrupp, de som litar på vad som står i medierna jämfört med kontrollgrupp, de som aktivt söker komma ur sin övervikt jämfört med kontrollgrupp, de som börjar pimpla lådvin i sommar jämfört med kontrollgrupp etc etc.

Man kan bli deprimerad för mycket och givetvis är det bra att myndigheter håller koll på flödet av substanser i samhällskroppen. Men det finns risker med allt. Att passiviseras som människa är nog den största risken av dem alla.